True Blood

Six feet under är en av de mest underbara tv-serier jag någonsin sett. Åh alla personerna i den, deras fruktansvärda smärta och fantastiska värme, jag ryser till när jag tänker på dem. Nu har skaparen av Six feet under, Alan Ball, skapat en ny serie vid namnet True Blood. Det har säkert nästan alla redan hört, och den handlar som namnet kanske antyder om vampyrer. Eller det verkar som att den gör det i alla fall. Nu har jag i alla fall sett en massa avsnitt av den och andan från Six feet Under och hans tidigare film American Beauty lever minst sagt kvar. I en sjaskig sydstatshåla målas samtiden upp runt en bar och människorna som besöker den. Där finns alla möjliga typer, från superkristna gamla tanter till korkade rednecks och telepatiska servitriser. Och mitt i allt det här finns alltså också vampyrer. De har precis "kommit ut" med sin existens och försöker nu kämpa för sina rättigheter. Vampyrerna är döda men ändå levande, och vissa har levt som vampyrer i världen i tusen år. På dagarna måste de vara inomhus, eftersom solljuset bränner sönder deras hud. Men på nätterna kan de vara ute och härja, till exempel vid sin egna bar Fangtasia dit människor kommer för att ha sex med vampyrerna. Vampyrerna vill ha deras blod, och människorna vill ha upplevelsen. Vissa vampyrer däremot, till exempel den viktiga karaktären Bill, lever på det syntetiska blodet True Blood, och är alltså inte beroende av människoblod. Då kan han ju leva som en vanlig människa, och det vill han också göra, vara en av alla andra. Detta upprör i båda läger, både bland människor och vampyrextremister. Fördomar och hat blandas, och kan märkas på skyltar där det står "god hates fangs", fangs är alltså vampyrernas vassa tänder. "God hates fangs" och "god hates fags" är ju inte så olika, och det är väl lite det Ball spelar på här. På den amerikanska söderns hat mot olikhet, både från kyrkans och de vanliga människornas håll. Alla delar tas upp här, som förutom de hyperrealistiska inslagen är en fullständigt realistisk samtidsskildring. Icke-normativa könsidentiteter har också sin plats, det är lite skönt för det känns inte som att nån glömts bort. Det är fint, men det handlar mycket om hat. Hat från alla sidor, mot varandra av en massa olika anledningar. Vampyrerna känner sig överlägsna, människor hatar vampyrer, rednecks hatar homosexuella och kyrkan hatar allt som är emot gud. Lite så som att vad du tror på är sant är det också, människorna har totalt olika världsuppfattningar men alla verkar stämma. En alkoholiserad kvinna tror att hon har en demon i sig, hon går till en voodookvinna som tar bort demonen, och sen är hon en helt ny människa. Tron är en stark kraft. Jaja men det är en jävligt soft serie, den är rolig och lekfull men ändå verkligen på riktigt och relevant. Karakärerna är fina intressanta och väldigt väldigt "mänskliga". Det är ju bra, och just det sen är den ju lite kriminalserie också för det händer en massa mord och grejer och det är också soft för allt blir lite roligare om det finns spänning i vardagen. Så det är en fin bra rolig och intressant blanding som bildar en juste helhet.