you only like him cause he's sexually appealing

Just nu läser jag den svenska författarens Mara Lees debutroman Ladies, och det är strålande läsning! Boken handlar till stor del om yta, om drömmen om perfektion. Om objekt och subjekt, om roller, begär och vem som egentligen sårar vem. Upp och ner, fram och tillbaka, formen hoppar i tiden och ur olika personers perspektiv och har en fräsch kontextuell syn på människan. För att ena i stunden vara en spännande flärdroman, så hoppar den till snarare filosofiska betraktelser över konsten, moralen och människan. Blandningen av högt och lågt är något som tilltalar mig mycket eftersom det skapar en slutprodukt som ser många fält, får med många perspektiv och som samtidigt är en njutning att läsa. Är det inte det som känns i sanning samtida, en syn som blandar tacky chillad popkultur samtidigt som den väver in mycket klassiska "högkulturella" passager? När den självförhärligande modernismen fått säga sitt, och den andra halvan av nittonhundratalet bestått av fragmentarisk och uppbrytande (ofta) mycket teoretisk litteratur så kan nu den "fina" litteraturen visa att den också kan vara "ful". Med en teoretiskt post-modern världssyn absolut, men med en mer avslappnad syn på sig själva och sin samtid. Ingen orkar längre stå på barrikaderna, socialismen är död och motståndet måste ta nya former. Att acceptera är en sak, att inte bry sig är kanske en annan. Jag är besatt av tidsanda, zeitgeist, eftersom det formar oss såpass mycket, eftersom vi alltid är en del. Ladies var för mig något av det mest intressant jag läst när det gäller skildringen av vår tid, och vår tidsanda.